Sträckte man någonsin på armarna under barocken?

Var den mycket relevanta fråga som vår solist Henrik Lagercrantz frågade sig under gårdagens repetition av Vivaldis Vinters slutscen. Denna slutscen går i barockens och överdådighetens tecken och våra kära solister har med hjälp av koreografen Sara Ekman arbetat med en tidstypisk dans. Vi som hade förmånen att få titta på var mycket imponerade av solisternas grace, men de själva kände sig inte riktigt redo att dela med sig av uppvisningen till allmänheten ännu. Därför får ni nöja er med dansande fötter sålänge.

Vill ni resten av solisterna på riktigt föreslår jag att ni går in på www.malmoopera.se och bokar biljetter för Vivaldis Vinter!

Förutom dansandet bjöd Operaverkstan igår in alla som haft en tråkig eftermiddag eller lite tid över till att vara figuranter i slutscenen. Producenter, anställda på mask och kostymavdelningen, praoelever och undertecknad fick sedan agera de 20 barnhemsbarn som ska finnas med. Fram med masker, solfjädrar och hästhuvuden. Då alla spelade minst två roller bland rosenknoppar och dekadens uppstod viss förvirring, men till slut lyckades vi placera oss i en förtjusande slutposition.

En dekadent skara i svart och guld.



Ett barockt hästhuvud, snart komplett med gymnasielev och svans.